jag reser, alltså finns jag

Phon drog tidigt ivag till imigration for att fixa med lite papper, vi trodde hon skulle vara klar ungefar lagom tills att jag gatt upp och atigt frukost. Sa var inte fallet, sa jag fick dra ut pa stan sjalv, vi har tva tempel valdigt nara har sa jag gick och kolla in dem. Snacka om att man vanjer sig snabbt vid att vara tva och att den andra ar vuxen och pratar spraket. Men jag vande mig snabbt igen vid att vara ensam turist. Dock var det tva olika man som forsokte lura mig att aka tuktuk och aka till ett annat tempel, om jag hade gatt med pa de hade den tuktuken bara rakat stanna utanfor lite olika affarer som han har en deal med. Har last om detta pa natet innan och ar rent instingtivt avig mot folk som kommer fram till mig utan att jag fragat och skall hjalpa mig. De kommer fram till dig och sager att templet ar stangt och inte oppnar foren senare och att man borde aka till detta andra tempel sa lange. Jag svarade att jag vantade pa min thaikompis som skulle komma senare. Men jag var ju inte riktigt hundra pa om templet var oppet lr inte sa jag gick vidare mot ett annat, pa vagen dit fanns en turist byra, fick en karta och fragade om det var sant att det var stangt-falskt. Da kanner man sig anda ratt duktig, att jag ma vara ung falang men varken dum eller naiv ar jag.