jag reser, alltså finns jag

jag borjar med att saga att jag ar en smula trott sa om inlagget blir en smula ostrukturerat sa beror det pa det, jag vet val inte ifos om jag ar sa dar himla strukturerad nar jag skriver i vanliga fall heller. Men det ar klart jag ar ju inte den mest strukturerade personen sa varfor skulle jag skriva strukturerat.

Jag har varit hos Raquel nu pa formiddagen, trevligt. Men nar man ser kompis gang prata och flamsa sa saknar man de sina. Att sitta med sina kompisar och flamsa och tramsa om allt som varit och skall komma. Alla intern skamt som finns och bara den dar vanskapen som finns. Gud vad jag saknar alla mina kara vanner! Till sommarn da smaller det;)
Men jag har kommit framtill att vi manniskor ar bra lika, men enda skall vi likt forbannat dela upp oss i grupper, stanga ute vissa, ser ner pa andra och ha vissa som man avgudar. Nar vi alla egentligen ar sa himla lika, fast enda olika.
Som om vi bara ger varandra mer karlek och varme sa minskar varldens morka sidor. Sa borde i alla fall ekvationen vara, om nu 1+1=2 i det verkliga livet. Sa om vi plussar sa minskar det pa minussidan.
sa jag uppmanar till kramkalas, om du kramar 3 och sager till dem att de ocksa maste krama 3 osv...sa har snart hela varlden fatt en kram.
Det ar sa vi kommer att losa varldsproblemen.

Imorgon skall jag till Granada och MARINA:D:D det ar tjejen som jag traffade pa mitt utbyte pa gymnasiet. Hur lange jag skall vara dar och vart jag skall sen vet jag inte....den som lever fa se och det tanker jag ju gora.

tjo flojs
hasta luego
Louise